Jag saknar och längtar jag med!
Men allt som oftast är det lättare att förtränga. Tränga undan. Tänka om...på något helt annat.
Att låtsas omdirigera bara. Inte låta det komma. Slippa känna.
Som att hon inte finns.
Fast hon finns. Och klumpen blir större och tyngre för varje tanke som inte får komma till tals. Men det är lättare att tränga undan.
För jag har ännu inte accepterat och kunnat ta in. Att hon lever. Där! Och att jag får se och höra henne så sällan. Jag låtsas inte om allt vi kunde haft. Och allt hon missar. Och allt jag kommer att missa.
För det gör för ont!
Och jag orkar inte. det är för övermäktigt.
men visst längar och saknar och älskar jag!
Min stora modiga lillasyster. Down under.
Snart ses vi. Och jag anar att det kommer att bli ännu svårare. sen. När hon lämnar. Igen.
Men först ska vi ha henne här. En hel månad. Att älska. Och vara med.