Jag som brukar ha listor innan avfärder.
Att-göra-listor, att-packa-listor, att-inte-glömma-listor...
I morgon åker vi!
Jag och Lilla.
Utan att jag har skrivit en endaste lista.
Packar i panik nu ikväll.
Jag hatar sånt.
Får ångest av att jag måste veta i förväg vad jag vill ha på mig i övermorgon!
Det är ju sånt som måste kännas av och noga avvägas (!).
Men, till mig har jag packat.
Blir lätt att man packar för mycket, men jag tror jag lyckats ganska bra faktiskt.
Värre är det till Lilla.
Hur många blöjor?!
Hur många extrakläder!?
Något varmare och något svalare...
Och lite extra av allt.
Känns som halva hennes garderob åker ner.
Men, bättre med liiite för mycket än lite för lite...
Sen är det ju det här med färden.
Vi ska snabb-stoppa hos mormor och morfar för en övernattning och sedan drar vi ut till ön för lite nomad(?!)-liv hos Penny, Mangan och Verisen.Ska bli kul att ÄNTLIGEN se hur de lever. Bland båtar och moppar, maneter och hav. Längtar!
Jag ska ju köra upp. Egentligen pallar inte mina händer (särskilt inte med tanke på allt trädgårdsarbete i helgen då fröken Smart inte hade en tanke på kommande resa och dess prövningar...)men jag gör ett tappert försök ändå. Dessutom kan man ju inte åka på annat rimligt vis. Inte nu. Utan pengar. SJ kan man ju inte annat än hata då dom nu för tiden endast säljer sista minuten-biljetter till ungdomar, studerande samt pensionärer. Om jag vore 25 kunde jag åkt för 152 kr. Nu är jag 25+ och måste då hosta upp mellan 350-500 kr. för samma tur, beroende på avgång samt hur många byten jag är villig att göra. DET är bajs! Bajs big time...
Det är ju det här med hur Inez klarar det. Men, jag har tänkt till så pass att jag kör efter lunch. Om hon somnar då (vilket hon brukar) så lär hon ju sova ngn timme. Annars får hon ju låta bli. Antingen klarar vi oss med ett eller inget stopp. Annars får vi göra 25. Eller hur många som nu krävs. Det blir på hennes villkor. Och ngn gång måste vara den första! Det ska nog gå...
Sedan när vi kommer åter så är det marknadsdags i lilla byn och Isak styr kosan hemåt! Ska bli skönt att få honom tillbaks! Det har synnerligen varit tomt och jag längtar efter att ha ett barn hemma som ropar "Maaammma!!!". :) Någon att prata med. Och göra saker med! På det stora hela har vi (jag?) klarat det fint. Tack vare viss kompensation från den mindre upplagan. Men inget fyller det tomrum som ett barn lämnar efter sig. Oavsett hur många barn man har...Jag har bara brutit ihop vid ett tillfälle av saknad. Panik-grät i 10 minuter och allt var bara jobbigt. Vid ett annat tillfälle, när Isak var ledsen över telefon, var det grymt svårt att hålla tillbaks tårarna och jag fick kämpa för att inte rasa...Det gick. det har gått. Och det går...Men nu längtar jag och det ska bli skönt att ses!
Men nu far vi först. Och det ska bli både kul, spännande och uppfriskande!
