Min syster...och jag

Idag har vi umgåtts. Min syster och jag.
Hon är så himla bra!
Och ganska mycket som jag...

Vi har åkt, handlat, kollat i affärer och fikat.
Och pratat.
Hon är väldans bra att prata med.
Trots sin ringa ålder.
Jag märker att jag pratar med henne på samma sätt som jag pratar med mina vänner.
Trots hennes ringa ålder.
Så klok.
Så fin.
Så ung.
Så oförstörd.

Hon är en sladdis. Min syster...
Jag har missat massa, massa av hennes uppväxt.Hennes liv. Hennes småbarnsår...
Men bara för man missat allt som liten behöver man ju inte missa allt som stor!?

Jag ser fram emot att se henne växa.
Mera.
Att få vara en del av hennes liv.
Helst en aktiv del.
Men på hennes villkor.
Helst så mycket som möjligt.
Jag ser fram emot att få följa henne genom de mest stormiga, men på samma gång härliga, år som ligger framför hennes fötter...Jag ser fram emot att se henne göra val. Sina val! Att glädjas med henne, gråta med henne...Verkligen!

Ibland ser jag på henne...och ser mig själv. Och då tänker jag att så här kommer det att kännas med Inez. Fast mera!!! Och det...det är en alldeles underbar förnimmelse!