En plötslig känsla.
En tanke...
Det känns faktiskt helt okej att börja jobba igen!
Inte alls så att jag är redo att lämna bort fisen, men att hon ska vara hemma med sin pappa, det känns okej.
Mer än okej.
Tänk bara att få duscha och göra sig i ordning i fred.
Att få bry sig om hur man ser ut och vad man ska ta på sig.
Varje dag!
Och sen komma hem.
Och vara väntad, saknad och efterlängtad...
Det känns mysigt.
Jag tror jag är redo...
Kanske inte 1 januari...men idag!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar