Som om luften gick ur...

Så kom vi till Barnhab. i tisdags. Som vi väntat på så länge.
Som hägrat och efterlängtats.
Som vi hängt upp allt på.
Det som hållt en vid liv...

Och de var änglar!
Och nu är vi där.
Och allt har bara öppnats upp.
Och allt ska bara börjas om och göras rätt.
Och de ska hjälpa oss med allt!
I 10 år...

Och kanske därför gick luften ur.
Jag blev dagen efter illamående och yrslig.
Precis som vid en panikångestattack.
På jobbet dessutom.
Och som om luften gått ur så har jag nu sovit och sovit i ett och ett halvt dygn.
Helt slut.
Som om luften gått ur.

Kanske är det en lättnad?
Kanske flera års väntan,förväntan,spänning,oro som släpper?
Kanske var det bara ett sammanträffande?

Och som jag läste just idag:
"Panikångest,depression och social fobi är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på att man har försökt vara stark för länge..."