Fy fan...

Fy fan för honom när han är så här. Fy fan för hur jag är när han är så här. Fy fan för hans jävla humör. För hans uppkäftighet. För allt det lockar fram hos mig...
Fy fan för att man inte orkar, inte har tålamod...Fy fan för varje morgon och varje kväll.

Fy fan för att allt för få vet hur det är att leva så här. Som vi. Med honom. När han är så här...
Fy fan för klumpen i magen och stenen i bröstet. Fy fan för gnagande bitande fult och dåligt samvete.Fy fan för att hata sig själv.Fy fan för att hata just det här.

Fy fan för när han försvinner och inte är som han - som en sol! Som världens klokaste. Som en vis liten farbror. Som den gladaste, piggaste och mest sprudlande finaste lille unge. Min lille unge. Som står mig så nära, som jag älskar så högt.

Men fy fan för honom...när han är så här.