fredag 31 december 2010

Tjugotio

Ett år är slut.
Ett tufft år. Ett "nytt" år.
Jag började jobba.Igen.
Inez började dagis.
Isak gick igenom en ny utredning.

Många förändringar,mycket slit,mycket känslomässigt och mentalt...
Känner på många vis att detta året gjort mig mycket äldre och starkare.
Men på flera vis känner jag mig mer osäker än nånsin...Mindre än nånsin.Svagare.Och räddare.
På ett vis ser jag fram emot det nya, det okända, det ljusare...?
På ett vis känns det skakigt...Mycket som ska göras nytt,göras bättre...
Och själv fyller jag 30 och är mitt precis exakt i centrum av min 30-årskris.

Och den stora frågan för kommande året är och förblir och måste få ett svar...:


Vem är jag? Vem vill jag vara? Och vad vill jag? Med MITT liv?

GOTT SLUT,GOTT NYTT!

torsdag 30 december 2010

59

59

1.Hur gammal är du om fem år?
34
2. Vem var den sista du träffade?
Mina föräldrar.
3. Hur lång är du?
161-162...typ
4. Vilken var den senaste film du sett?
Narnia 3
5. Vem ringde du senast?
Jag pratade senast med Erik i telefon. Minns inte vem jag själv ringde, men det var nog han fast vid ett tidigare tillfälle
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
"Absolut! Kul!:D" som svar till Therese,en arbetskamrat, som tyckte vi skulle se till att fira ngn kommande högtid ihop nästa år och vi var först bjudna.
7. Vad är dagens planer?
Överleva!
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Båda,fast väljer olika beroende på tid och humör och person
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?
Gifta
10. När såg du senast din mamma?
I eftermiddags
11. Vilken ögonfärg har du?
Blå/gråmelerade
12. När vaknade du idag?
05.50
13. Har du någon gång hittat en katt?
Ja, fast inte behållt dom.;)
14. Vilken är din favoritplats?
På Mossagårdsfestivalen. Lätt.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Gynekologen?Tandläkaren?
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Vet faktiskt inte alls. Antingen nästan precis där jag är idag, fast med fler barn kanske. Annars, det helt motsatta.Ensam.Sökande.På väg.
17. Vad skrämde dig som barn?
Poliser!!!Och Lisebergskaninerna!Och juuuultomten!!!
18. Vem fick dig att skratta senast?
Inez
19. Är du för ung för att äga vinylskivor?
Nej. Äger 1. Lyssnar för sällan.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar.Och älskar det!!!
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Olika.Beroende på temperatur och ...aktivitet.;)
22. Hur många kuddar har du i sängen?
Två. En till mig (som jag allt för ofta delar med Inez om sanningen ska fram). En till Erik.
23. Hur många landskap har du bott i?
Ett.
24. Har du någon gång spytt på fyllan?
Nej. Men dagen efter. Någon enstaka gång. På äldre dar...
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota!!!Jag är den du ser barfota på stan en sommardag!
26. Är du social?
Ja, det är jag oftast...Försöker iaf.
27. Vilken är din favoritglass?
Ben&Jerry´s!
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Batala av skulder. Såklart. Som vanligt. Och resa! Shoppa. Och ge...
29. Tycker du om kinamat?
Ja.
30. Tycker du om kaffe?
Absolut! Starkt!
31. Vad dricker du till frukost?
Helst lite jouice.Apelsin.
32. Sover du på någon särskild sida?
På höger sida,pga en ond vänsteraxel.:/
33. Kan du spela poker?
Nja...lite,på jävligt lätt nivå.
34. Tycker du om att mysa?
Nja...Mest med bebisar och katter isf. Som är mjuka och luktar gott.
35. Är du en beroendemänniska?
VA!? Beroende...Nej?
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Ja!:)
37. Vill du ha barn?
Jag har.
38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, lite franska, lite polska...
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja!
40. Föredrar du havet eller en pool?
Svår fråga. Men...havet!
41. Vad spenderar du helst pengar på?
Kläder och mina barn?
42. Äger du dyra smycken?
Halvdyra.(vem avgör vad som är dyrt???)
43. Har du någon gång testat narkotika?
Nej...
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen?
Eh...godis.:S
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Ninna, en gammal arbetskamrat! Hon är den roligaste jag känner! Hon är galen och imiterar bla. Kåta Gun suveränt!!!
46. Välj ett ärr på din kropp?
Höger hand/handled. Operation.15 stygn,typ.
47. Vad har du för ringsignal?
Ljudlös med vibration,men annars "Tecnologic" fr reklamen
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten?
Jadå! Som mina barn använder/använt också. Kul!
49. Flirtar du mycket?
...eh...Ja!:S
50. Vart togs din profilbild för din blogg?
Hemma. I soffan.
51. Kan du byta olja på bilen?
Vet inte...har alrig gjort,men jag vet iaf VART den ska I!;)
52. Har du fått fortkörningsböter?
Nej. faktiskt inte...Än!;)
53. Vilken var den senaste bok du läste?
"Men vi knullar ju ändå inte", Ann Söderlund
54. Läser du dagstidningen?
Nästan varje dag!
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Ingen veckotidning, men Mama & Family Living.
56. Dansar du i bilen?
Ja!:) Diggar intensivt/sittdansar.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
P3, ALLTID!!!
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
En komihåglapp till mig själv på jobbet.
59. När var du i kyrkan senast?
Skolavslutningen i somras???

Så blev det med det...

Det blev inte så mkt med det här skrivandet. Som jag trodde. Får bli ngt lättare. Och kortare som det här: http://beingsofie.blogspot.com/2010/12/59.html

torsdag 11 november 2010

Kapitel 1: Introduktion av mig

Shit...
Vad skriver man?
Vad säger man?

Vem är jag?

Jag är jag.
Jag brukar ju så käckt skriva i alla sammanhang där man ska presentera sig kortfattat: "Jag är den du älskar eller hatar."
Och så brukar det vara.
Antingen klickar man med mig...eller också INTE.
Jag är nog så långt ifrån lagom man kan bli. Fast jag erkänner att jag glider lite mer ditåt, ju äldre jag blir.
Jag är inte jante,inte Svensson...
Jag är öppensinnad, tämligen fördomsfri...
Mamma har någon gång sagt att jag är mer lillasyster än storasyster. Jag kom på fel plats.
Jag förstår hur och varför.
Jag är rörig,impulsiv och allmänt rastlös.
Jag är stark och bestämd.
Säger oftast vad jag tycker och tänker.
Låtsas aldrig gilla någon bara för att så ska det vara.
Frågar bara hur någon mår om jag bryr mig. Inte som alla andra. Som skiter i svaret...
Men jag är också svag och skör.
Har ångest och panik och gnagande oro.
För det stora och för det lilla.
Jag har svårt att nöja mig med det näst bästa.
Vill att allt ska kännas.Helst nytt och som för första gången.
Vill inte bara hänga med.
Därför är jag sällan nöjd.
För allting kan kännas mer och bli bättre.

Jag är väldigt mycket mamma.
Och alldeles för lite vän.
Jag hatar att inte få fördela det som jag vill.
Att samhället stjäl min tid.
Bestämmer.
Och allt detta ger mig dåligt samvete. Som gnager ännu mer.

Just nu är en dum tid att presentera och introducera.
Jag tror jag är mitt uppe i en livskris.
Jag har så svårt att bara vara.
Och ha det så där tråkigt lagom.

...Jag kan också vara riktigt rolig och kul och skitglad...men det är bara då och då.;)

Projekt...

Okej...Nu hittade jag något som jag tyckte var hemskt kul.
Och jag känner, i ärlighetens namn, att om jag tycket det är så kul att läsa andras då får kanske jag också bidra lite...?

Det jag tänkte hänga på hittade jag hos syster.
Se här: http://beingsofie.blogspot.com/2010/11/projekt.html
Jag kan inte alls länka sådär snyggt som hon kan,men ändå...
Där är det.
Läste det hos henne och sen hos några som hon läst det hos och jag blev helt fast. I de andras.
Så...nu får jag banne mig ta och ge också!

Om inte så för att få ngt roligt att skriva om.
Något annat.
Och själv slippa hitta på.
Ska bli kul att se hur många som läser det hos mig och som vill hänga på också.
Kan bli mkt att läsa om!:)

Kan lova att jag säkert inte skriver varje dag,men låt säga att om jag väljer ämnet varje gång jag skriver så kanske jag kan få flyt på bloggandet igen.
Så får vi se hur lång tid det tar att beta av listan.
Och hur länge jag håller ut.

Ämnena:

1. Introduktion av mig
2. Min första kärlek
3. Mina föräldrar
4. Dagens måltid
5. Min definition av kärlek
6. Min dag
7. Mina bästa vänner
8. Ett ögonblick
9. Sånt jag tror på
10. Dagens outfit
11. Om syskon
12. Vad jag har i min väska
13. Denna vecka
14. Dagens outfit
15. Mina drömmar
16. Min första kyss
17. Ett favoritminne
18. Min bästa födelsedag
19. Något jag ångrar
20. Denna månad
21. Ett annat minne
22. Sånt som gör mig upprörd
23. Sånt som för mig att må bra
24. Sånt som får mig att börja gråta
25. För första gången
26. Min största skräck
27. En favoritplats
28. Om saknad och längtan
29. Aspirationer och framtidsdrömmar
30. Ett sista ögonblick

onsdag 6 oktober 2010

Tänk om...

Tänk om folk bara kunde förstår.
Att detta är inget man "växer ifrån"...
Det är inget som finns bara nu för att sedan övergå i ingenting.
Detta är och förblir, men kommer säkerligen att förbättras.
Förenklas.
Bli mer hanterbart.
Och mer älskvärt.
Med rätt hjälp, med rätt verktyg, med rätt tänk...
Med förståelse.
Med er hjälp.
Utan "klok-ord" och dumma "uppmuntranden" som att "det växer bort", "ge det några år så blir han stor sen"...
Utan er ignorans.
Utan era dövöron och solglasögon.

Med ert öppna sinne och ert öppna hjärta. Med våra verktyg och vår kunskap.

måndag 27 september 2010

Väntan...

Inget är som väntans tider.

Oavsett om man väntar på en väns bebis som ska äntra världen eller om man väntar på besked.
Just nu väntar jag på båda.

Det är svårt att finna ork och att orka dela när all energi går åt till att orka det som måste orkas. Just nu har vi i veckorna avslutat alla utredningar som gjorts kring vår Store. Han har det så tufft och hans liv är verkligen inte lätt att leva. Ej heller att leva i och med. Men, nu har det gjorts vad det kunnats. Han har genomgått ett ADOS-test och vi (mamman,pappan och bonuspappan) har genomgått en ADI-R. Nu väntar vi på besked och återkoppling och fortsättning. Klart är att problemen finns, men inte i vilken utsträckning. Och att vänta är tungt. Vi har väntat nog.

Just nu är det semester när man jobbar och jobb upp över öronen hemma. Särskilt som Lilla har kommit in i någon slags för-trots också. Som om vi inte vet att vi lever ändå.
Det som känns tungt just nu är att orken sinar. Att man inte orkar bry sig om något mer än det man måste. Orkar inte ringa folk. Orkar inte träffas. Orkar inte försöka, förneka, förställa...Så, till er som är älskade - förlåt. Förlåt att jag inte orkar. Jag tänker på er, ni finns i mitt hjärta och i varje andetag. Men just nu är det för tungt att orka dela allt med er och att ta del av allt ert. Jag har upp över öronen fullt upp med vårt. Med mig själv. Med honom. Och med oss. Förlåt.

Peppad!

OJ! Inte loggat in på jäääääättelänge, och vad väntade mig?! Jo, flera kommentarer att godkänna!:O Från "anonyma" och kända. Kul! Nu blev jag jättepeppad att blogga igen...Tack, fina ni!

söndag 1 augusti 2010

Om kön och problem...som vi själva skapar

Nu har jag inte skrivit på hundra och åter hundra år igen, men när jag nu äntligen ska ge mig på det är det för att behandla ett ämne som stör mig kopiöst!

Kanske var det extra mycket för att det var söndag (som är min hatdag nummer ett (jag gillar t.om måndagr bättre än söndagar)...) eller så är det för att jag laddat ett tag...

Det är som så här att hemskt många främlingar tar Inez för en pojke. Det stör mig lite grann. Eller ja, kanske lite mer än lite grann. OM man nu är osäker på ett okänt barns kön, varför då tilldela banet ett?!? Varför inte fråga ELLER benämna barnet just BARNET? Varför ens våga sig på en gissning? Och varför gissa enbart efter färgen på kläderna???

Jag hatar ljusrosa. Gulligullrosa. Glitter och annat trams. Jag gillar att köpa färgglada kläder till min fis och gärna från killavdelningen (det där med uppdelade avdelningar i affären får bli ett annat inlägg). Jag gillar att handla kläder med saker som Inez själv gillar. Ibland blir det HelloKitty men BARA,BARA,BARA för att HON älskar den där (jäkla) katt (jäveln)! Jag köper även kläder med bilar på för att HON älskar bilar (dessa hittar jag dock oftast,eller kanske t.om enbart, på killavdelningen).

Så, i helgen blev Inez tagen för en pojke två dagar i rad. För att hon hade lite mer killiga kläder. Eller snarare o-rosa kläder. Idag tex. var hon klädd i en blå t-shirt med röda traktorer på, jeans, röda skor och röd keps med vita prickar OCH rosett i sidan (!). ÄNDÅ var hon en kille! Bara för traktorerna, anar jag.
Samma farmor som kallade Inez kille lekte med sitt barnbarn på samma lekplats. Hon var väldigt o-lekigt klädd med en röd/vitrutig Madickenklänning. Hur (fan) åker man på solvarm rutchkana i (Madicken)klänning??? Vad (fan) tänkte dom på??? Under lekens gång hör jag samma farmor säga till sitt lilla barnbarn (som knappt kan prata,kanske knappt heller förstå) : Ska farmor köpa en klänning till åt dig imorgon???Som du kan ha sen? På dagis?
Men,vad fan!!!Kärring!!! PÅ DAGIS??? Är du helt,helt,helt tappad bakom en vagn??? På dagis har man väl praktiska,funktionella,LEKkläder???Inte Madickenklänningar!!!

Sen noterade jag en mamma som hade två ungar. Storasyster och Lillebror. De hade typiska kill - och tjejkläder. Lillebror i praktiska leksandaler. Svart. Shorts.Storasyster i flipflops(!) tjejigt tryck och kortkort.Och de hade vattenflaskor med sig. Ljusblå åt Lillebror och rosa åt Storasyster. Hade de själva ens FÅTT välja??? Hade Lillebror FÅTT lov att ens HA en rosa vattenflaska???
Lite senare slog Lillebror sig. Så,ja,sade mamma. Upp med dig. Nu är det bra. Han fick vara ledsen en väldigt kort stund. Tiden gick och snart gjorde sig Storasyster illa på ngt. Oj, men herreguuuud!!! Storasyster grät och grät och fick sitta i knä och ha sig huuuuur länge som helst. Säkert en kvart. För samma fjuttiga lilla incident som Lillebror.

Nu undrar jag - varför klagas det över alla genusproblem? All ojämställdhet?Det är ju VI själva som skapar våra problem. Som induktinerar. Som förstör. Förgör.

Eller ja, iaf vissa. Och det äcklar mig!

Folk tjatar så mkt om olikheter. Det är nog för att de själva skapar dom! Mina barn är av olika kön, men de är så lika de bara kan i intresse efter utveckling. För att de har FÅTT! Fått leka med det dom vill tex. Båda har älskat (efter ålder rangordnat) först bilar, sedan dockor och sedan att städa. BÅDA!!! Och de har olika kön.

Vet ni VARFÖR alla små killar blir lyriska när de ser vagnar,spisar och annat "tjejigt"?! Det är för att de inte FÅR eller har FÅTT leka med sånt någonsin. Och därför älskar många småkillar att börja på dagis och smyga sig in i "dockis"...Och säkert lika många småtjejer vältrar sig i billådan.

Alla gör som de vill, men jag vill iaf ha en son som är föräldraledig och lagar mat åt sin familj och en dotter som kan fixa med bilen när hon får motorstopp som vuxen. Och det...det börjar i leken.

fredag 25 juni 2010

Annars då!?

Eftersom det är en evighet sedan det skrevs krävs väl lite uppdatering.

Alla är igång nu. Med något. Jag jobbar och tycker mitt jobb oftast är jättestimulerande. Erik jobbar igen. Inez går på sitt dagis och det går jättebra. Hon blir ledsen en liten stund när hon lämnas,men har sedan kul hela dagen och vid hämtning bryter hon ihop av all längtan och saknad som lagrats under dagen. Hon kan peka ut nästan alla dagiskompisar på sitt dagisfoto som hänger på kylen och berättar glatt vad de heter. Hon pratar och pratar och när hon inte gör det så sjunger hon. Blinka lilla stjärna, Lilla snigel och Valpen min...och emellanåt hittar hon på eget och då handlar det ofta om att "pappa/mamma/Isak kommer sen...lallalaaa". Tyst är det iaf aldrig om henne.
Kring Isak är det mycket som händer. Vi har täta BUP-kontakter och i augusti startar vi om på noll,kan man säga. Vad som händer i detalj delger jag de närmaste...Vi får iaf jättemycket stöd och hjälp och någon som verkligen hör och ser. Både oss och honom. Och det känns jätte,jättebra. Nu...Men det är mycket som gnager och tunga stenar att bära. Både för mig, och för honom.Det är blöta kinder och mycket tankar.Både för mig och för honom.
Men det ska bli bra nu.
Det känner jag...Nu. Äntligen!

Midsommar...

Mid.Sommar. Midsommar! betyder det att halva sommaren gått? Att det är mitt i sommaren liksom?
Tiden går oavsett så fruuuuktansvärt fort nu. Det är bara måndag sen helg,måndag sen helg...Skönt, för helgen kommer alltid så fort igen. Hemskt för en månad känns som lite mer än en vecka bara.

Vi har iaf firat lite midsommar. Med allt utom sill. Väldigt trevligt och i goda vänners lag. Tänk, vi som trodde att det skulle bli ganska kort stannade längst. Ofta blir det inte som man tänkt sig.

tisdag 22 juni 2010

Nytt!

Lite nytt och massa gammalt...
Borde skriva.
Behöver skriva...
Det är mycket nu. Och har varit ett bra tag.
Har lovat att skriva.
Har iaf fixat lite.
Så, nu blir det lite nytt.
Och som sagt - en massa gammalt.

söndag 10 januari 2010

Längesedan...

Nu var det längesedan. Igen!

Vi har haft jul och nyår.
Inte så roliga sådana, men vi överlevde.

Jag har börjat jobba och Erik har börjat vara föräldraledig. På riktigt!
Det känns både bra och mindre bra att vara tillbaka i arbete.
Bra på det viset att man kommer upp och iväg. Får socialisera och diskutera.
Får vara "sin egen" och man har all tid i världen på morgonen.

Mindre bra är att man missar allt som händer i barnens värld. Främst i Inez värld. Eftersom hon inte har förmågan att kunna återberätta allt man missat. Till skillnad från Isak.;)
Mindre bra för att man känner mer stress över att hinna allt. Hinna handla,tvätta,städa,ringa,göra ärenden...Och jag jobbar ändå "bara" 75%.

Men, det ska väl falla på plats. Det såg inte så bra ut på jobbet i torsdags, men i fredags ordnade det upp sig lite och med en jäkla massa tur så kanske jag karriärsmässigt har något riktigt kul och spännande att se fram emot. Om inte, så skiter det sig totalt. Hoppas få lite klarhet i det under veckan som går...

Erik den fulingen har nu mera värsta lyxen, då Inez lätte sover till allt mellan åtta och nio på morgonen. Så, mina tidiga morgonar så sover alla...Det är i och för sig lite lyx för mig också.

Det som fortfarande är ett problem,och ett stort sådant, är att Inez sover skitdåligt! Det håller på att ta knäcken på både mig och oss så i morgon ringer Erik BVC för ett extra-besök, förhoppningsvis. Jag vet inte vad det är. Tycker vi testat allt!!! Hon somnar på kvällen men vaknar senast halv tio. Som om hon tror att det är som en eftermiddagsvila, tidsmässigt. Sen går det inte att få henne att somna RIKTIGT förrän närmare ett-tiden. En fas?! I så fall en lång, för detta har pågått,lite varierande men ändå, i ca tre månader. Kindtänder?!? Kanske. Hon sover bättre när hon somnar om ifall hon får lite alvedon. Hunger?! Nej. Ingen skillnad! Jag blir tokig av detta och hoppas vi får bukt med det. Snart!

Annars börjar hon prata mer och mer och hon spexar och roar oss mer och mer för varje dag som går. Inez dagispapper kom också så nu väntar vi bara på datum för inskolning. Skitläskigt!!!;)

För Isaks del börjar skolan i morgon och efter sportlovet väntar skolbyte. Äntligen! Har varit allt för många tråkigheter...Dags att börja härva i det nu i och med skolstarten igen...